Sjukdomar/parasiter

Degenerativ myelopati
Degenerativ myelopati är en neurologisk sjukdom som drabbar ryggmärgen och ger upphov till en progredierande ataxi, en parapares som initialt är spastisk men efter hand även kommer att inkludera lower motor neuron symtom samt i ett sent skede i sjukdomen även involvera frambenen, samt känselbortfall. Symptomen är tilltagande men inte förknippade med smärta. Hos schäfer kallas sjukdomen ibland ”schäfervinglighet”. De flesta hundar som utvecklar sjukdomen är äldre än 8 år. För närvarande finns det ingen behandling eller botemedel. Den kliniska diagnosen ställs genom att utesluta andra orsaker till symptomen. Enda sättet att säkert veta är att undersöka ryggmärgen efter döden och titta efter sjukdomsspecifika förändringar. Sjukdomen förekommer inom ett flertal raser men vanligare bland schäfer, Howavart, Boxer och Welsh Corgi. En förändring, eller mutation, i en viss gen som verkar orsakar degenerativ myelopati har påträffats i ett antal raser SOD1, alla hundar som har den förändringen utvecklar dock inte sjukdomen.

Pannus

Pannus är en kronisk inflammation i hornhinnan som oftast drabbar båda ögonen. Tillståndet är vanligare hos schäfer men förekommer även hos andra hundraser.

Vid pannus, eller kronisk ytlig keratit, blir ögats hornhinna successivt alltmer förändrad, med tilltagande kärlinväxt, cellinfiltration och pigmentering. Tillståndet är i sig inte smärtsamt, men det kan leda till följdsjukdomar såsom bindehinneinflammation (konjunktivit), inflammation i ögonlocken (blefarit) samt blindhet, om en stor del av hornhinnan är drabbad.

Det är inte helt klarlagt hur pannus uppkommer, men man vet att det är en multifaktoriell, immunmedierad sjukdom där bland annat ärftlighet är en komponent och ultraviolett ljus är en annan.  

Symptom

Hornhinnan får i det tidiga skedet ett gråaktigt-grårosa område vid den yttre ögonvrån. Efterhand breder området ut sig över allt större del av ögat, och en likartad inväxt sker från den motsatta sidan av ögat. Förändringarna i hornhinnan får inväxande av blodkärl och blir pigmenterade. Även om tillståndet inte är smärtsamt blir många hundar besvärade från ögat, med lindrigt ögonflöde, kisande och kanske krafsande/gnidande mot ögat.

Diagnos

Diagnosen ställs genom ögonundersökning på kliniken. Eftersom inflammation i hornhinnan även kan ha andra orsaker görs vanligen olika tester för att utesluta dessa, exempelvis provtagning för att undersöka om ögat är infekterat av virus eller bakterier, samt mätning av tårproduktionen.

Behandling

Behandlingen syftar till att bromsa och begränsa utbredningen av inflammation och ärrvävnad över hornhinnan, och består av ögondroppar som verkar immunhämmande. Inledningsvis får hunden komma på flera återbesök för att anpassa typ av ögondroppar och dosering. Ögondropparna behöver sedan ges livet ut, med regelbundna kontroller hos veterinär.

Prognos

Pannus är en obotlig sjukdom som behöver behandlas livet ut, men ju tidigare man sätter in behandling desto mer kan utbredningen av inflammationen begränsas.